Albert och Louise Altenburg
Sagan om paret Altenburg började i Härnösand 1907 när två konkurrerande
cirkusar samtidigt anlände till staden. Hos Nouveau Cirque uppträdde den
tyskfödda ryttarinnan 30-åriga Louise Werner. I legendaren Brazil Jacks
Cirkus London visade en viss Mr Alberto upp sina ryttarkonster. Efter
kvällens föreställningar förbrödrades artisterna och den sju år yngre Albert
Altenburg blev förälskad i Louise.

 

Året efter drog paret till det stora cirkuslandet Ryssland. När de kom hem
1916, mitt under brinnande krig, gifte de sig. Främst för att Louise, liksom
maken, skulle få ett danskt medborgarskap.

Vintern 1929-30 hittar vi makarna i Landskrona där de hyrt in sina hästar i ett
stall. Själva bodde de i ett litet rum på Kasernen. När våren kom hade de
premiär på Kasernplan med sin egen cirkus, kallad Wild West Cirkus Show.
Efter några år ändrades namnet till Cirkus Altenburg.

På Stora Norregatan inköptes en vagnmansgård där cirkusen upprättade sitt
vinterkvarter. Hästarna tränades i en nyuppförd manege på den stora
innergården. Under slutet av 30-talet var Altenburg det ledande
cirkusföretaget i Sverige.
Efter att ha tvingats stå stilla under tidiga krigsår kom Cirkus Altenburg
tillbaka med en turné 1944. Två år senare lyckades man enrollera världens
främste clown, Charlie Rivel. Konstnärligt och ekonomiskt blev detta
cirkusens mest lyckade år. Albert och Louise kunde nu lämna det lilla
gathuset vid vinterkvarteret och flytta in i den gula villan på Öster.
Varje morgon kunde grannarna se paret sätta sig i sin stora amerikanare, för
att köra ner till sin fyrfota vänner. Att gå var otänkbart.

De tjeckiska bröderna Franz och Albert Schoulik jobbade med hästarna under
vintern. Flertalet av de cirka tjugo hästarna var hingstar och några av dem
veritabla slåkulor, som gjorde sig stora och breda när skötarna gick in i
spiltorna. Men när Fru Dir. L Altenburg, som det stod i programmen, hördes på
gården uppstod en munter gnäggsymfoni och djuren gjorde sig så små, så små
för att släppa in Louise till sig. Tjeckerna bara skakade på sina huvuden åt
förvandlingen. Fru Altenburgs enormt goda hand med hästar var välkänd i
cirkusbranschen och nåde den som rappade någon av hennes älsklingar. En
annan gunstling var Pero Smaha. Mannen som tog över Louises ryttarnummer,
när hon blev för gammal. Liksom andra cirkusar var Altenburg också en
ambulerande djurpark. Utanför föreställningar visades alla djur upp mot inträde,
även sådana som inte förekom i programmet. Ett år hade man tur, då en
lejoninna födde ungar under turnén.

Två nummer i Altenburgs är oförglömliga; Den oridbara åsnan och den
boxande kängurun. Kunde någon i publiken hålla sig kvar på åsneryggen
utlovades en femtiolapp. Den ene efter den andre flög av och ingen dusör
blev någonsin utdelad. På kängurun hade man snörat ett par boxhandskar på
hans förkrympta framben och han blev utboxad av en clown ända tills han
sände clownen i sågspånet med en välriktad spark från bakbenen. Altenburg
var även känd för att ha högklassiska luftakrobater. Då cirkusen hade ett
ovanligt tält med sex master, som lutade utåt, uppstod en stor kupol, vilket
var populärt hos dessa ekvilibrister.

För barn och ungdomar, som bodde nere i centrum, var det en fantastisk
upplevelse med alla exotiska djur och människor, som under en hektisk
vecka gav staden en doft av stora världen. Att få hjälpa till vid cirkusen för
att få en fribiljett var en ynnest.

 

Familjen Lindberg
Namnet Lindberg var redan sedan 1909 aktat inom cirkuskretsar. Då startade
Frans Lindberg Cirkus Frankoni och sonen Charles (eg. Karl-Johan) blev
med tiden en världsartist på hästryggen. Hans jockeynummer, som är
akrobatiska språng upp på häst i rörelse och gymnastiska övningar bl.a.
saltomortaler på springaren, var eftertraktade av cirkusdirektörer världen
över. 1937 kom Charles till Cirkus Altenburg och stannade där till sin för
tidiga död. Med sig till Landskrona hade han sin fru Greta, som han träffat
när hon uppträdde som luftakrobat hos Frankoni. Tillsammans med sonen
Arne uppträdde de senare med hästnummer hos Altenburg. Fru Greta
Lindberg hade också ett eget ponynummer. – Det utvecklades nästan ett far-son förhållande mellan Albert Altenburg
och min pappa, säger Arne Lindberg. Trots att vi bodde så tätt
tillsammans och delade vardagen var det bara Altenburg som duade
pappa. Inte tvärtom och ingen annan duade någon i huset.
När Charles Lindberg blev äldre och kroppen sa ifrån övergick han till s.k.
frihetsdressyr, där det går ut på att låta djuren utföra bestämda rörelser utan
ryttare. De sista åren var Lindberg meddirektör och det var tänkt att han och
Arne skulle ta över Cirkus Altenburg, men ett oblitt öde ville annorlunda.
I september 1959 när säsongen var över skulle Charles Lindberg tillsammans
med några cirkusarbetare lämna tillbaks vagnar som lånats av Cirkus
Benneweis. Fyra cirkusvagnar skulle lossas i Helsingörs hamn från färjan
Betula. När traktorn körde iväg med den första, började cirkusfolket att med
handkraft föra i land nästa. Besättningen avrådde med hänsyn till den kraftiga
lutningen. När vagnen kom upp på färjklaffens högsta punkt orkade inte
manskapet hålla emot den tunga vagnen, som rullade ned mot packhuset, där
Charles Lindberg klämdes ihjäl mellan vägg och vagn.

 

Året därpå var makarna Altenburgs jordiska vandring över. Albert hann dock
övervaka auktionen av sin cirkusutrustning.

av Bengt Nilsson, 2017