Skånelandsgillet - LandskronaArkivet

LandskronaArkivet
Arbetarrörelsens Arkiv i Landskrona
Go to content
Artiklar
Skånelandsgillet
(Föreningen Skånelandsgillet)

  

Bildad: 1/6 1966
Konstituerad: 12/10 1966

Vid bildandet 1966 specificerade sig Skånelandsgillet som varandes en kulturförening, och då ordet kultur kommer från grekiskan och betyder odling, så överensstämmer detta i princip redan i sin vidaste tolkning väl med föreningens verksamhet.

Under sin tidiga historia inriktar sig föreningen på att anordna föreläsningar. Dess förste föreläsare var konstnären Jörgen Nash, som förutom att vara känd som konstnär, förmodligen var än mer känd för att ha rykte om sig att ha sågat av huvudet på "Den lille havefru" vid Lange linje i Köpenhamn. En annan verksamhet, i varje fall om man skall tro protokollen, som föreningen glatt värnade var att dricka öl - allt i kulturens namn.


Jörgen Nash (1920-2004), fotograf: Okänd.

Med undantag för föreläsningsverksamheten - och öldrickandet - förefaller Skånelandsgillet till en början vara osäkert på vad föreningen ville med sin verksamhet. Själva föreläsningsverksamheten kostade där till pengar och det var något som föreningen inte hade gott om. Detta innebar att föreläsningarna i perioder helt fick ställas in.

Det skåneländska inslaget manifesterades i en tro på att regionerna i framtiden skulle få en allt starkare position. Hos föreningen kan det belysas med bland annat valet av föreläsare och de kontakter som upprätthölls med andra föreningar som gärna ivrade för ett starkare och självständigare Skåne(-land).

Skånelandsgillets till synes starke man Peter Broberg, tillika föreningens förste ordförande, uttrycker i artikeln "Nationalismen, regionalismen och Skåneflaggan", och som finns med bland arkivalierna, något av sin syn på vad han och föreningen önskade, trodde och hoppades inför framtiden.

Från år 1969 började Skånelandsgillet allt mer att engagera sig i debatten om Landskronas miljö. Framförallt gällde det då den hotade äldre byggnationen i staden, som hotades i dessa då "rivningsraseriets" dagar. I detta fann föreningen en plattform att agera utifrån.

Debatt- och skrivglada började de stridbara medlemmarna allt mer göra sig hörda och lästa: De lät anordna debatter med inbjudna experter och lokala politiker. I relation till sin tämligen blygsamma medlemsskara, förefaller Skånelandsgillet ha fått ett proportionellt vida större inflyttande och uppmärksamhet i den lokala debatten, än vad normalt en numerär på cirka 50 medlemmar kunde motivera. Inte minst lyckades de att rejält irritera två av de mer prominenta dåtida lokala styresmännen, Harald Schoug och Albert Lindkvist.

Under åren 1969 0ch 1970 var föreningen mycket aktiv i frågan om den lokala byggnadsmiljön och de hot som kom från grävskoporna. I två omgångar engagerade sig Skånelandsgillet under parollen "Stoppa rivningsraseriet" med debatter, insändare och inte minst protestlistor. Med Peter Broberg i spetsen, som till yrket var arkitekt, redovisade man ofta också detaljerade alternativ till de "marodöriska" byggnadsprojekt som hade beslutats av de lokala politikerna.


Peter Broberg (1935-2006), fotograf: Bertil Persson.


Under dessa år etablerades också ett samarbete med SSU i Landskrona och denna förenings ordförande, Kenneth Håkansson (senare måhända mera känd som ordförande i Landskrona BoIS).

De ovan nämnda politikerna hade tillsammans med sina gelikar vid ett tillfälle kommit fram till att ett antal attraktiva tomter i Borstahusen skulle reserveras för fem direktörer, som i och med detta skulle gå före i tomt- och bostadskön. Politikernas syfte var bland annat att genom att de här direktörerna bosatte sig i Landskrona, skulle kommunen gagnas vid taxeringen av de här personerna. I en affischkampanj angrep Skånelandsgillet primärt Schoug och Lindkvist. Denna kampanj påkallade riksintresse och de två politikerna hade nu inte bara problem med "glyttarna", som Schoug vid något tillfälle kallat kampanjmakarna, utan nu också med rikspressen och då inte minst Aftonbladet. Den stackars Schoug fick till och med på huden för sitt efternamn, som av en journalist på Aftonbladet ansågs ha en synnerligen löjlig stavning. Skånelandsgillet och SSU:s kampanj måste i efterhand anses ha varit en seger. Men 2005 bebyggdes de omstridda tomterna. Det är dock osäkert huruvida om det nu är direktörer som flyttat in där...

I en andra gemensam kampanj med SSU satte Skånelandsgillet åter fokus på de kära politikerna. Denna gång hade de två föreningarna undersökt hur många uppdrag de lokala toppolitikerna innehade. Man resonerade att desto fler uppdrag en politiker hade desto sämre skötte denne sina uppdrag. Därtill ansåg man att det var ett hot mot demokratin att de politiska uppdragen inte spreds ut på fler personer.

Baserat på de här två årens kampanjer slog man till igen inför valet 1970. Denna gång var åter politikerna nageln i ögat, medan de som var målet för kampanjen var de röstberättigade. Med stor frenesi och måhända inte så lite pedagogik undervisades och uppmanades folk att stryka de politiker som man var missnöjda med. Återigen blev kampanjen en stor succé: Aldrig tidigare hade det i ett val så flitigt använts möjligheten att stryka politiker på valsedlarna. Landskroniterna hade slagit ett nationellt rekord i antalet strykningar vid ett val. Men summa summarum hade det dock ingen betydelse, för till trots för de många strykningarna, så ansåg ändå sig alla politiker valda baserat på de spelregler som de själva hade inrättat.

Under de följande åren fortsatte Skånelandsgillet att anordna debatter och få de kära politikerna att resa ragg bara Skånelandsgillet nämndes. År 1973 anordnade man ännu en av många debatter. Just denna debatt är måhända inte så märklig i det faktum att ett antal politiker hade inbjudits att debattera diverse politiska spörsmål. Märkligt är dock temat för debatten: "Dags för nya lögner?", som i sin formulering underförstått menade att politiker vanligen ljög. Men allra mest märkligt var nog ändå att de politiska företrädarna till trots för temat för debatten snällt kom och debatterade.

Minns ni Jörgen Nash och historien om att han sågat av huvudet på statyn "Den lille havefru"? År 1969 någon dag in på nyåret så upptäcktes att en eller annan person hade tagit sig friheten att befria en av stadens statyer, Lejonet vid Bastion Landskrona, på lite av sin pondus. Denna staty fick vid något tillfälle släppa till sin tass, då någon helt enkelt sågade av den. I slutet av 1930-talet hade storsvenskarna rest en staty i skepnad av ett Lejon vid den yttre vallgraven, vid Bastion Landskrona, till den gamle Skåne-plågaren Karl XI:s ära och minne. I tiden för tassens nedsågande och försvinnande diskuterades det om inte Skånelandsgillet kunde ha varit aktören. Ingen trädde dock fram och påtog sig att ha sågat av tassen. Oavsett det ena eller det andra var denna händelse något som man i Skånelandsgillet fann väl värt att bevara minnet av i form av att man samlade på sig en rad pressklipp om det desavuerade Lejonet.

Allt synes ha sin tid och mot slutet av 1973 förefaller Skånelandsgillets aktiviteter att somna in. Visserligen lever hoppet kvar om föreningens fortlevnad hos den styrelse som upprättade det sista protokollet - som finns att läsa i föreningens arkiv, men aktiviteterna upphörde. Föreningen Skånelandsgillet har dock aldrig upphört rent formellt.

Med vilja, engagemang och inte minst glädje och humor är Skånelandsgillet en udda, men ytterst intressant förening i Landskronas föreningsliv. Skånelandsgillet rörde om ordentligt i grytan. Föreningens arkiv finns nu sorterat och tillgängligt, för den som önskar ta del av dess verksamhet, hos Arbetarrörelsens Arkiv i Landskrona.

BGC 2008-10-13

-------------------------------------

Skåneland
Skåneland må vara ett gammalt begrepp, men först med historikerna Martin och Lauritz Weibull blev det ett mer allmänt känt begrepp. Skåneland omfattar förutom Skåne även Blekinge, Halland och Bornholm.

Gille
Enligt uppslagsboken betyder gille en sammanslutning för inbördes hjälp och skydd, men det kan även betyda i en mer modern tolkning kalas, fest, gästabud.


LandskronaArkivet
Arbetarrörelsens Arkiv i Landskrona
Säbygatan 16
261 33  LANDSKRONA
Back to content